onsdag 4 juni 2014

Samma strukturer där som här


Framgångarna i EU-valet för Feministiskt Initiativ har gett många feminister hybris. Det har vi sett flera exempel på den senaste tiden. En i raden är Katarina Wennstam som i dagens Sv.D. dammar av Gudrun Schymans ökända talibantal från 2002. ”… det är samma norm, samma struktur, samma mönster som upprepas såväl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige”. Wennstam hänvisar nu till ett antal förfärliga våldtäkter och mord som ägt rum i Indien och Pakistan och menar att det i grunden råder liknande kvinnoförtryck här som där.

Att likställa dessa fruktansvärda övergrepp med svenska förhållanden är ju helt befängt och det vet hon naturligtvis om också, och vem som helst förstår ju att hon är ute efter att provocera. Hon fortsätter dessutom med att hon kan ta att bli kallad manshatare. Jodå, det är lugnt fr. Wennstam, det har vi känt till sedan länge. 

Frågan är bara varför hon skriver på det här sättet?  Jag är i alla fall övertygad om att svaret heter pengar. I det läget vi befinner oss i nu tar hon chansen att göra provokativa uttalanden, allt för att öka uppmärksamheten kring henne som person. Vi får inte glömma bort att hennes levebröd är att sälja så mycket böcker som möjligt. Hon är alltså en affärskvinna med misandri som affärsidé. Genom uttalanden som att mönstret är detsamma i Sverige som i Indien och Pakistan får hon ännu mer uppmärksamhet och ännu fler böcker sålda och klirret i kassan och inkomsterna ökar ännu mer. Ur den synvinkeln kan man rent rationellt förstå hennes agerande. 

Vad som däremot är helt oförståeligt är att Svenska Dagbladet nedlåter sig till att publicera en sådan här absurd text. De ska dock passa sig ganska noga för dyngan kan hamna i fläkten och slå tillbaks mot dem själva. I klartext, varför ska vi prenumeranter vara med och finansiera det här? Det finns en gräns. Den gränsen börjar närma sig och det är lätt att säga upp en prenumeration.
 
 

lördag 28 december 2013

Zlatan och värdegrunden


De senaste dagarna har det skrivits massvis om Zlatans uttalande om damfotboll, men jag kan ändå inte låta bli att skriva några rader om det också.
Min reaktion var, Äntligen! någon som media lyssnar på och som tar bladet från munnen och säger det många tänker.
Det är faktiskt klasskillnad på dam- och herrfotboll, men i Sverige ska de betraktas som likvärdiga och om en manlig spelare får en utmärkelse ska naturligtvis motsvarande ges till en kvinnlig spelare också. Jag förstår hans reaktion när han här blir jämförd med Lotta Schelin, medan han internationellt blir jämförd med Messi och Ronaldo.
Tidigare fanns det ju de som har ropat att något är fel och att kejsaren inte har några kläder, men det är först nu, när Zlatan säger det, som det får genomslag och stora rubriker i tidningarna.
Det finns väl ingen vettig människa som missunnar tjejer att spela fotboll och att samtidigt som de utövar det som de tycker är roligast av allt, också strävar efter pengar, ära och berömmelse. Men, det är faktiskt marknaden som styr här också och publiksiffror och intäkter i damfotbollen står inte alls i paritet med herrfotbollens dito. Konkurrensen, kvaliteten och publikintresset är så mycket större inom herrfotbollen och det är också därför eliten där tjänar mer och får större uppmärksamhet. Precis samma förhållande som om man skulle jämföra ishockey med innebandy, tennis med badminton osv.
Vad hände efter Zlatans uttalande då? Jo, det tog hus i helvete i både twitter- och bloggvärlden och i vissa kommentarer har vi sett enastående prov på det verkliga näthatet. Att vissa misandriska personer som förmodligen inte kan ett dugg om fotboll, men som ändå ska ge sig in i leken och hugga är beklagligt, men kan väl bara ses som ett tidens tecken.
Värre är det när professionella sportjournalister börjar hacka på honom. Min gissning är att det kanske mest är för att de måste gå i försvarsställning och försvara sina egna positioner då de i högsta grad bidrog till att upphaussa det senaste damfotbolls-EM.
Nu kan vi också läsa att landslagets huvudsponsor också är ute och kritiserar honom. I den svenska ankdammen gäller det verkligen att tänka och uttrycka sig rätt och röster har höjts för att han måste skolas i Fotbollförbundets Värdegrund. Något som får mig att tänka på sovjetiska och östeuropeiska idrottsmän som för några decennier sedan alltid hade en politruk med sig för att de skulle uttala sig på det politiskt mest korrekta sättet.
Jag har tidigare skrivit om dam- kontra herrfotboll här.

 

tisdag 3 december 2013

Med olika måttstockar

På Stadsteatern spelas just nu "Kvällarna med Kerstin". Den handlar om Kerstin Thorvalls liv och huvudrollen innehas av Ann Petrén. Den har överlag fått bra recensioner som t.ex. i SvD här, och Ann Petrén är ju en utmärkt skådespelerska. Jag har själv inte sett pjäsen, men av recensionerna att döma handlar den mycket om Thorvalls öppenhet och frigjordhet i bl.a. sexuella frågor och det är väl till stor del tack vare detta som hon blivit en ikon och ett föredöme för många feminister och stora delar av kulturetablissemanget.

En sak är dock ganska intressant här och det är de s.k. dansextasresorna till Gambia som huvudpersonen tydligen gjorde. Jag vet naturligtvis inte till alla delar vad som utspelade sig på dessa resor, men jag vet med bestämdhet hur reaktionen hade blivit om en man på liknande sätt hade skrivit om eventuella dansresor till Thailand. Denne hade definitivt inte blivit någon ikon eller föredöme, utan han hade blivit fullständigt nedsablad och utfryst av kultureliten och invektiven hade haglat över honom. Så olika är måttstockarna i dagens Sverige.

torsdag 7 november 2013

Tårtan

Man kan väl tycka vad man vill om Jimmie Åkesson och hans partis idéer och åsikter, men de flesta sansade människorna verkar ändå vara överens om att tårtningen av honom var ett grovt övertramp och ett angrepp på hela vår demokrati. Kvinnan som utförde dådet kunde ju lika gärna haft en syra, en kniv eller en revolver som vapen.

Alla är dock inte överens om att detta var fel. Läser man lite twitterkommentarer så ser man ju att det finns en hel del dårar som tycker att det var ett bra tilltag och i SVT's morgonsoffa satt Mona Sahlin och Birgitta Ohlsson, men inte Jimmie Åkesson själv, och diskuterade våld och hot mot politiker. Samtalet bytte dock snart fokus och kom att handla om mäns näthat mot kvinnor. Någon som är förvånad?

Sedan har vi den riktiga näthataren, nämligen nättidningen Feministiskt Perspektiv. I en artikel där skriver en Emma Dominguez en riktig hyllningskrönika till den kvinnliga tårtkastaren. Bland all dynga hon skriver står det bl.a. "Vi klappade och vi jublade när vi fick se kladdet smeta ut sig på hans ansikte. Tack. Från djupet av våra hjärtan. Vi tror på att du och din tårta kommer att vara historiska. Det är du som är demokrati".

Är det fråga om ironi? Man kanske skulle kunna tro det, men hon verkar ta sig själv och sin krönika på fullaste allvar. Olof Palme myntade en gång i tiden uttrycket "Hatets och illviljans kolportörer". Detta gäller i högsta grad även idag, men de som står för hatet och illviljan idag, det är radikalfeministerna och deras anhang.

För övrigt kan noteras att det i dagarna är ett år sedan Pär Ström slutade blogga på grund av allt hat han fick utstå från feministrörelsen och alla avarter och knäppgökar som finns i och runtomkring den.

måndag 23 september 2013

Lite smått o gott


Att kritisera feminismen ska tydligen bli ett hatbrott fullt i klass med antisemitism och annan rasism enligt det Europeiska  Rådet för Tolerans och Försoning. Visst, Breivikare är vi ju allihopa…. 

Krönikören Moa Drugge ska sälja patriarkatet. Sälja? Om hon nu äger patriarkatet, varför då inte göra något åt det så att vi blir av med alla illasinnade gubbslem som finns där en gång för alla….

Sveriges Kvinnolobby, som har fått 10 Mkr av skattebetalarnas pengar för en konferens i Malmö, vill klippa kuken av männen. Det är till att ha kreativa förslag minsann….

Exminister Gunilla Carlsson kan få 11 miljoner i pension om hon slutar jobba nu vid 50 års ålder. Dessa maktens gubbar som alltid ska sko sig…. 

Det är fortfarande bara 13 kvinnliga ministrar mot 11 manliga i den svenska regeringen. Jäkla patriarkat….  

Ny Kapten Klänning-historia. Mannen som grundade Facebookgruppen ”Vi som har fått nog av män som behandlar kvinnor illa” är den man som nu står åtalad för att ha sexutnyttjat minderåriga flickor. 

Ministrarna Arnholm och Ohlsson ska avsätta ytterligare några miljoner för att komma åt näthatet. Det fula näthatet naturligtvis, det som utförs av män. Inte det fina så klart, det hat som utförs av feminister och andra som står på rätt sida PK-strecket….

Anders Borg har lagt en ny budget. Enligt Feministiskt Pärspektiv gynnar den männen och missgynnar kvinnorna. Surprise, surprise….  

Ingen i etablerad media har, såvitt jag har kunnat se, ännu reagerat på Sveriges Kvinnolobbys Klippakuken–förslag. Tänk om det hade varit tvärtom. Någon bidragsmottagande organisation som hade kommit med liknande anspelningar på det kvinnliga könsorganet. Vilket ramaskri det skulle blivit. 

Socialdemokraternas Kvinnoförbund vill förbjuda sexistisk reklam. Tänk så praktiskt att bara  förbjuda allt man inte tycker om….

10-åriga Uma vill ha könsneutrala avdelningar i klädaffärerna och har skrivit brev till HM och blev intervjuad i Rapport och Aktuellt. Inte ett ord i SVT’s reportage om vilken vuxen feminist som dikterat det hela (Snyggt gräv MiT!).

Statsvetaren Jenny Madestam, som gärna har en feministisk touch på sina krönikor, skriver entusiastiskt i  Expressen att Gudrun Schyman och hennes kompisar i Fi kan komma på hembesök på något som kan liknas vid ett homeparty. Passa på….  

Kvinnor drabbas värst av pendeltågsförseningar enligt Metro. Sure….

Källor: Aftonbladet, Expressen, Metro, SvD, SVT, Aktivarum, Bashflak, Ekvalist, En stilla undran, Genusdebatten Dolf,  Mitt i Toklandet, Susannas Crowbar m.fl.

måndag 9 september 2013

Könsstympning - igen

Jämställdhetsminister Maria Arnholm beskriver i ett debattinlägg i Expressen benämnt "Så ska vi stoppa könsstympningarna" vad regeringen gör och vilka åtgärder man tänker vidta för att stoppa den kvinnliga könsstympningen. Utmärkt! Det här är ett allvarligt problem och mycket behöver göras både nationellt och internationellt. Kunskapen om hur utbredd denna företeelse är behöver också förbättras. Under en 30-årsperiod har tydligen bara 46 misstänkta fall i Sverige konsterats enligt Arnholm. Hon skriver också att det är en jämställdhetsfråga eftersom det handlar om kvinnans rätt till sin egen kropp. Även här tycker jag att hon har rätt.

Men... saknas det inte något? Har inte även pojkar rätt till sin kropp? Hon nämner inte med ett ord den könsstympning som utförs på småpojkar. I de flesta fall helt öppet och lagligt och i betydligt större antal än de som utförs på flickor. En sak är ju om det är medicinskt betingat eller om en myndig person själv väljer att omskära sig, men här är det fråga om småbarn som inte har någon egen talan. Det är säkerligen ett mindre smärtsamt och farligt ingrepp än de ingrepp som görs på flickor, men faktum kvarstår att inte heller här skär man om något utan man skär oåterkalleligen bort något. Är du konsekvent Maria Arnholm?

Jag har tidigare skrivit om våra politikers inställning till omskärelse på småpojkar här. Observera gärna andelen uttalade feminister som inte tycker att det här är så mycket att orda om.

lördag 31 augusti 2013

MUF-feminister


Moderata Ungdomsförbundet MUF, har arbetsstämma i helgen och i anslutning till den har två MUF-are gjort ett inlägg på SvD Brännpunkt. På webtidningens förstasida är rubriken ”Det är självklart att Muf är feministiskt” och går man vidare är rubriken ”Muf måste ta täten i jämställdhetsfrågan”. Ytterligare ett exempel på när några sätter likhetstecken mellan feminism och jämställdhet.

Hela artikeln är en enda trosbekännelse till den statsfeministiska läran och här ryms de flesta standarfloskler som finns hos vilka vänsterfeminister som helst. Här skrivs det om strukturer, glastak, löneskillnader, mäns våld mot kvinnor, kvotering av föräldraförsäkringen, arbete mot normer, mäns näthat mot kvinnor, manliga börsbolags-vdar, lägre andel kvinnor i politiska instanser, obetalt hemarbete mm mm. Jo minsann, det gäller att uttrycka de rätta åsikterna för att komma in i maktens finrum, vilket jag tror är ambitionen hos författarna till artikeln.

Avslutningen passar bra in där de menar att Muf måste ”ta täten i jämställdhetsfrågan” och ”för oss är det lika självklart att Muf är feministiskt som antirasistiskt”.

Om ett år är det val. För oss som inte anser att feminism är detsamma som jämställdhet, utan tror på en jämställdhet som bygger på människors fria val utan alltför mycket politisk klåfingrighet och att samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön ska gälla, anser jag att det gäller att noga följa upp var de politiska representanterna står i denna fråga och sedan försöka personrösta fram rätt kandidater, oavsett vilken politisk grundinställning man har.